tankar vid kaffebryggaren

Jag tror att vi alla kan känna igen längta då vi känner den. Denna märkliga känsla. Men vad längtar vi efter egentligen? I vissa fall är det väldigt enkelt att identifiera sin längtan i andra fall tror vi oss veta, och sen finns det den där längtan som är oidentiferbar. Den har jag haft möjligheter att bekanta mig vid. Ni vet det är lite som då man är ”sugen” men man vet inte på vad, och risken är skyhög att man impulshandlar något om man råkar befinna sig i en affär, eller att man tar något onyttigt ur skafferiet.  Längtan kan man fundera på, vad är det man längtar efter. Det är onekligen så att jag spenderat en del tid på just dessa funderingar och den bistra sanningen är att jag inte kommit ett dugg närmare. Kanske lika bra det.  Tankarna roar mig åtminstone då jag står där vid diskbänken och försöker få bort fläckar samtidigt som kaffebryggaren precis börjat brygga ännu en kopp kaffe. Tid för tankar finns det gott om då man är en singel utan barn, och ärligt talat det är jag evigt tacksam för.