Jag växte upp på landet. Ett tvåvåningshus med källare och
en normalstor tomt, åtminstone mätt ur svensk landsbygdsperspektiv. Min mormor
och morfar däremot de bodde i en villa i stan. Jag minns då jag besökte dem och
hur annorlunda reglerna var hos dem i förhållande till landsbygdens normer. Man
var tvungen att vara tystare och så var man ständigt tvungen att tänka på att
det fanns grannar.
Jag minns även de där somrarna utanför Halmstad då vi
spenderade drygt två veckor på kusten. Jag minns hur tidningen skickades till
stugan på kusten. Varje morgon gick de vuxna och hämtade tidningen. Det var som
om alla vuxna samlades vid de där postlådorna. Som jag vill minnas det var
postlådorna mer eller mindre utformade som runda rör, brevbäraren rullade ihop
posten och stoppade in den i röret.
Sedan flera år tillbaka bor jag i ett radhusområde. Det är
som en kombination av livet på landet och livet i stan. Och jag kan inte låta
bli att notera det komplexa i att leva i ett radhusområde samtidigt som man är
liberal i ordets alla bemärkelser. Jag försöker anpassa mig men ändå inte
stänga in mig. För en tid sedan fick jag uttryckliga önskemål om att ha
persiennerna uppdragna så det inte såg så igenbommat ut. Först gav jag blanka
fan i det men då argumentet ”säkerhet” lyftes upp gav jag med mig. Mina grannar
argumenterade för att om jag hade mina persienner uppdragna kunde jag se om det
rörde sig några ”skumma” typer kring huset. Jag köpte det rakt av. Dels för att
det hör till god grannsämja att vaka över grannens egendom och dels för att det
faktiskt börjat röra sig en del ”skumma” typer i vårt närområde.
Problematiken är nu nakenheten. Jag glömmer allt som oftast
bort att klä på mig något då jag går ut i köket på morgonen för att dricka
vatten. Samma sak gäller då jag tex kommer ut ur en usch eller då jag spenderat
en hel del tid i trädgården där insynen är lika med noll. Jag har haft
persiennerna nere av hänsyn till grannarna. Nu kan man tycka att det inte är
för mycket begärt att jag drar en handduk kring mig eller tar på mig en
morgonrock, men man glömmer. Man sveper liksom bara in i köket och inom loppet
av några sekunder är man flashad. Jag lider med grannarna, och jag funderar på
om det är priset de ska behöva få betala för att jag ska ha mina persienner
uppe. Köket för mig är nämligen en väldigt främmande zon för min del eftersom
jag aldrig äter vid köksbordet.
Samtidigt kan vi då vända på det. Grannarna som till största
del består av 40-talister och där med nått pensionsåldern har en fantastisk
energi. De ger mer än gärna utlopp för sin energi. Antingen börjar de köra med
maskiner tidigt på förmiddagen. Aldrig tidigt på morgonen eftersom de sover då.
Jag är en av de få som brukar kliva upp före sju på morgonen. Pensionärerna brukar
dessutom njuta av livet till fulla drag. Den bästa njutning de kan tänka sig
består av grillning och musik, gärna rock n roll.
Mer än en sommarkväll har jag efter mycket om och men
lyckats somna trots att grannar runt om i kvarteret grillat och spelat hög
musik och pratat med uppspelta glada röster. Doften från grillat kött har lagt
sig likt en dimma över området. Inte allt för sällan brukar de dessutom ha
gäster och det händer att det blir spontandans. Det vet jag eftersom jag hör
klackar mot trätrall och musik. Ska jag gå och skälla ut dem? De stör min
dygnsrytm och jag ska sova.
Jag visar dem min nakenhet fast de inte bett om det, jag gör
det inte med flit. De spelar musik och dansar och har det trevligt och de gör
det inte med uppsåt at störa mig. Man kan höra att de har det ganska så
trevligt. Jag kommer och tänka på min barndoms somrar då morfar och mormor prata
om att visa hänsyn. De hade nog en poäng i det. Men som liberal måste jag ändå
säga att ”leva låta leva” känns som en ganska god praxis. De får stå ut med min
nakenhet och jag med deras musik och hålligång halva nätterna. Då de väl har
fest är det sällan tyst före 01.00. sällan, i princip aldrig. Nu har mina
festglada grannar taggat ner, jag tror det beror på att de fått barnbarn, några
har fått sina första barnbarn andra ar fått sin andra eller tredje kull
barnbarn. Så de senaste somrarna har de flesta haft sina barnbarn under större
delen av sommaren. Men för några år sen var detta ett partyområde utan dess
like. Är detta ett problem?
Hänsyn prata morfar och mormor om, men i det måste man även
ta hänsyn till att folk måste få göra det som känns rätt för dem. Jag behöver
inte flascha medvetet, men folk behöver inte glo heller. Grannarna behöver inte
spela hög musik med flit, men samtidigt kan jag göra et val, ska jag försöka
slappna av och somna eller ska jag ligga och störa mig på att folk i min
omgivning mår bra och har kul?
Jag tror att just denna fråga blir extra tydlig under
sommarhalvåret då folk drar till campingar med husvagnen, man ger sig av till stugan
eller man öppnar altandörren i stan och drar upp persiennerna. Just på sommaren
vill vi leva ut, få vara oss själva och slappna av, samtidigt som vi öppnar upp
och blottar oss själva utan at vi ens tänker på det. En natt som den som varit
då det är 21 grader plus vid midnatt kan ingen sova med stängda dörrar och
fönster. En tyst sommarnatt då fönstren är öppna blir vi intima med varandra på
sätt som vi kanske inte alltid tänkt oss. Efter några sådana här nätter så vet
snart alla grannar vilken typ av komedier jag skrattar åt. De vet vilket lag
jag hejar på i fotbolls-VM och jag fruktar att de efter så här många år vet
betydligt mer än så. Det de inte sett genom köksfönstren har de nog tyvärr hört
då dörrar och fönster stått öppna större delen av dygnet. Jag lider med mina
grannar, lider de med mig då de själva har fest? Eller jag och mina grannar
kanske ska sluta lida och känna oss som vi vore hänsynslösa typer. Som liberal
kan jag känna att vi kanske borde känna glädje, glädje för att vi själva lever
upp till fullo och glädje för at grannarna har det bra. Jo viss fylla har det
varit men inga konflikter och bråk. Skratt och dans är väl inte fel. Kanske kan
de tänka sig att blunda varje gång jag går ut i köket och glömmer bort att
svepa morgonrocken kring mig. Kanske de kan se att jag njuter och kanske kan de
överleva mina höga skratt då jag ligger och tittar på komedier mitt i natten.
Morfar och mormor lärde mig att visa hänsyn, det var bra. Frågan är om vi lär
varandra och våra barn att faktiskt låta folk göra vad fan de vill så länge
folk mår bra av det. Frågan är om vi lär folk att leva ut och verkligen få vara
sig själva. På något sätt känns det som att varje sommar är en komplex
tillvaro, en balansgång mellan att visa hänsyn och att slappna av, vara sig
själv och få leva ut. Men jag vill tro at jag och mina grannar blir lite bättre
på den balansgången för varje år som går. Jag vill gärna tro att det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar