”Jag har prövat så många sätt, och alltid kommit fram till
att det enda sättet som fungerar är mitt sätt. Problemet är att jag allt som
oftast glömmer bort vad exakt som är mitt sätt.”
”I did it my way” och så Sinatras röst? Madonna och ”American
life?” Nej, det känns inte så. Det är
inte alls det som det handlar om, eller så kanske det ändå är det, det kanske
bara är så att jag själv inte förstått det. Jag hörde mig själv säga det, tyst
för mig själv uttalade jag orden då jag plockade ur glas ur diskmaskinen. Det
finn ingen anledning att fördjupa mig i ämnet ”hur kommer det sig att jag går
runt och pratar tyst för mig själv.” Det ämnet lämnar vi. Nej det jag sa var
just ”Jag har prövat så många sätt, och alltid kommit fram till att det enda
sättet som fungerar är mitt sätt.” Och vad är mitt sätt och på vilket sätt,
vilka plan har jag övergivit mitt sätt? Har jag övergivit mitt sätt eller bekräftar
jag bara för mig själv det mest självklara i världen nämligen ”mitt sätt funkar
bäst för just mig.” Är detta grogrunden för livssituationen ”singel utan barn,”
just det där att det enda som funkar för mig är mitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar