när var det

Roxettes samlingsalbum, Alanis Morisettes ”jagged Little pill” och No Dubt med albumet ”tragic kingdom” är krokara som jag hänger upp minnena kring. Vår, varmt. En vår som börjat med snö och övergått till sol och grönska. En vår i Örebro där jag hade en praktikplats. Det visade sig att det gymnaiseprogram som jag valt innehöll en hel del praktik. Från sportlovet fram till påsklovet ungefär befann jag mig på praktik i Örebro.

Det var som om det var början på allt. Det var säkert så också. Jag var på god väg att fylla arton. En period där dörrar till de flesta öppnades på vid gavel för min del, om det fanns en åldersgräns runt tjugo innebar det inte att dörren var stängd, möjligen stod den på glänt i stället för att ha lämnats öppen på vid gavel. Någonstans där började det och ett år flöt strax ihop med ett annat. Sjutton blev nitton så snabbt och jag tror inte att jag rörde mig ur fläcken. Det bara skedde, det där märkliga ”sjutton” och det befriande ”nitton.” januari 1995 till september 1997. Så mycket som hände fast det kändes som om det mesta stod still.

Jag går runt och hänger upp saker som jag slängt omkring mig. Sängen är ett kaos. Ett smärre världskrig har utkämpats där de senaste nätterna. Täcket är för vart, det är för kallt om fötterna om jag inte drar upp täcket till hakan. Krig utbryter i sömnen och nu kan jag se kaoset som jag lämnat efter mig varje morgon. Tankarna lämnar mig inte i fred. Jag skickas tillbaka till den där eran, januari 1995 till september 1997. Magi.