Det där med att vara världsmästare

Det spelade ingen roll vad det än handlade om, jag fascinerades varje gång som någon person eller något lag vann ett världsmästerskap. Det spelade ingen roll om det var i matlagning eller i stavhopp. Tänk att bli världsmästare. Få titeln ”bäst i världen,” inte näst bäst utan bäst.

Var man bäst så var man bäst, se spelade det ingen roll vad man var bäst i. Just detta faktum att man var bäst var kittlande. Just världsmästerskap var extra kittlande, just därför att man var bäst just där och då, men man skulle förr eller senare ställas in för ett nytt mästerskap då man skulle försvara titeln, ett faktum som innebar att någon annan hade chansen att erövra titeln. Det fanns alltid en ny chans att bli världsmästare. Om man kämpade lite hårdare, om man trodde lite mer så skulle någon kunna sno en världsmästartitel inom en överskådlig framtid. En världsmästare skiljde sig från mängden.

I skolans trånga värld tyckte jag högsta betyg var något märkvärdigt och något fint. En del fick ”guldstjärnor” och de fick beröm och hade alla rätt på proven. Det hade ju varit trevligt att få både guldstjärna och ”alla rätt” vilket aldrig inträffade. Jag tror inte att jag någonsin fick alla rätt på ett prov. Där emot är det möjligt att jag fått ”högsta betyg” på prov och tentor, men aldrig alla rätt. Trist men sant. Lika fullt ett prov var inte hela världen och en stjärna var ja något som inte var till för mig. Ändå drömde jag om att få högsta betyg någon gång. För i min värld så gick det knappast att jämföra med en världsmästartitel, men man skiljde sig från mängden. Alla fick inte högsta betyg. Man skiljde sig från mängden genom att man kunde något eller man var bra. Gissa om det var en dröm jag drömde om och om igen. Det där att få skilja sig från mängden på grund av att man kunde något. Man var inte bättre än andra, men just inom den lilla nischen var man en av de som kunde mest och just därför skiljde man sig från mängden. Den där drömmen, vad gjorde den med mig? Den där längtan eter att få svart på vitt att man skiljde sig från mängden. Det är vad det handla om, inte att få vara bäst, när jag tänker efter var det om möjligt minst lika viktigt att få skilja sig från mängden genom något positivt som tillexempel högsta betyg i historia.  Det är den drömmen som jag pratar om.