För någon dag sedan lade mitt nätverk av hemma. Jag fick för mig efter att ha startat om datorn x antal gånger att det var min leverantörs fel. Efter att ha frågat runt i grannskapet insåg jag att de minsann hade fungerande nät. Tillslut fick jag inse fakta, nätverksladden hade fått nog.
Det går drygt fem timmar, sen kommer nästa strul. Nu visar det sig att jag lyckats surfa upp min del av datamängden som min mobiloperatör erbjudit. Det förklarar jag med att jag fått surfat på mobilen de senaste dagarna. Dessutom sänkte jag surfmängden då jag tecknade nytt avtal med operatören i december förra året. Det var bara att köpa in mer surf.
När väl det var gjort så kom problem nummer tre. Sladden till laddaren haverera. Det är glapp på sladden och då jag skulle köpa en ny på CDON var det slut i lagret. Jag kan bara skratta åt eländet. Vill det inte så vill det inte. Det är som om gudarna helt enkelt vill isolera mig från nätet och där med stora delar av min värld.
Nå väl, det kunde varit värre. Sommaren 2001 smälter modekortet på grund av att fläkten i pc:n var för klen. Jag har surfat i snart tjugo års tid, man har lärt sig att ta det hela med ro. Jag orkar inte ens bli frustrerad, jag skrattar åt eländet som drabbat mig nu. Jag skrattade inte i juni 2001. Det kanske har med åldern att göra, det som förr fick ens värld att rasa kan i dag locka fram ett skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar