textmeddelande

Jag vet inte vad jag ska svara på det textmeddelande som jag fått. Det dök upp på min skärm för mer än två timar sen. Innehållet i de relativt långa textmeddelandet var uppbyggt i tre delar. Del 1: avsändaren kommenterade att hon sett mig med en kvinna, en ung vacker kvinna på stan för någon vecka sen. Det var korrekt. Den delen kände jag inget som helst behov att engagera mig i. Del ”: Kvinnan berättade om vad som hänt sedan senast. En form av  försök att hålla mig up to date. Det som stod där förvånade mig föga, ändå upptog det en del av mina tankar, jag visste inte hur jag skulle ge respons på del två. Jag kände min reaktion och visste vad jag spontant kulle vilja skriva. Del # handlade om framtid och ämnen som vi berört under de få samtal som vi en gång i tiden hade haft. Personen tror jag att jag träffat drygt fem, sex gånger.

Det är ”no hard feelings” och jag tar inte upp detta ämne just på grund av denna person. Det är snarare så att just detta inte är unikt. Den sorts person hon representerar utifrån mina glasögon är en sorts människa som jag stött på helamitt liv. Jag har dragit dem till mig som somliga i min omgivning hävdat, och jag har gjort mer eller mindre serriösa försök att bryta mitt mönster. Situationen är inte applicerbar på Tomas Ledins ” en del av mitt hjärta” inte heller Niklas Strömstedts ”flickor pratar om kärleken” snarare Gyllene Tiders ”Billy.”

Så vad svarar man nu denna människa? Varför skulle jag svara överhuvudtaget? ”No hard feelings” det är inte ett gammalt x, inget one night stand. Men samtidigt varför svara, om man pratat vd färre än tio tillfällen av vilken anledning skulle man överhuvudtaget svara på ett textmeddelande. Frågan om varför hon hör av sig är totalt irrelevant. Frågan är hur jag ska förhålla mig till textmeddelandet. Ämnet för bloggen är att just denna situation inte är unik. Dock kanske den inte uppstår lika ofta i dag som den gjorde 2001.