En Ipad är drygt 24 centimeter gånger 18,5 centimeter i
storlek. På dubbelsängens högra sida, rakt under den släckta sänglampan där en
huvudkudde borde ligga står den uppställd med hjälp av fodralet som stöd. På den
vänstra sidan av sängen, ligger jag på en kudde. Jag har blicken fokuserad på
ipaden som om jag tittade på en annan människa som låg i sängen bredvid. En film
visas på ipadens retinaskärm. Det är mörkt, inte ens en fönsterlampa är tänd. Det
är enbart Ipadens retinaskärm som lyser. Sakta men säkert börjar jag känna hur
musklerna i kroppen börjar slappna av. Tankarna blir kanske mer sorterade, det
är möjligt att det är så at tankarna börjar ordna upp sig på ett led, dock
finns det vissa spretiga inslag i tankarna som skulle kunna tyda på motsatsen. Musklerna
slappnar av. Jag förlåter mig själv för att jag inte somnat trots att klockan
passerat 22. Det har sina orsaker. Där i mörkret känner jag en harmonimi, en lycka.
Jag kan inte förneka att jag upplever en form av guldkant jag, en singel utan
barn, två katter, en film på Ipaden och så mörkret. Det är de små sakerna som
verkligen gör den stora skillnaden, skapar det där som man tar med sig från
just den dagen, tillexempel en film i mörkret en vanlig torsdag strax efter 22
och man ligger vaken medan musklerna börjar slappna a och tankarna rättar in
sig i ledet. Det finns något stort i det för en sådan som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar