så kan man också se det

Det var något i vinden, 8,8 kilometer under 1 timme och 35 minuters tid och just inte ett spår av sommaren. Jackan var ett måste. Och i slutet av förra veckan blev jag upplyst om att mörkret kommer 3 minuter tidigare för varje dag. En ny arbetsvecka är mindre än tolv timmar bort och jag hoppas att tvätten som hänger på strecket hinner torka tills dess.

Varje natt somnar man utan täcke på grund att det är för varmt i sovrummet. Varje natt vaknar man och fryser och famlar efter täcket. Golven har plötsligt börjat blivit kalla och det är som om himlen inte lovar fler frostfria nätter, man kan bara hoppas.  Vi pratar 112 dagar plus minus några dagar så är julstämningen ett faktum och man får fråga sig själv vad man vill? Vad kan man göra med det som man har för att göra de där månaderna man har framför sig så bra som möjligt.

Jag erkänner villigt att det pirrar lite av förväntan, ven om sommaren hänger kvar i sinnet så ser jag fram emot hösten. Det är bara att lyfta blicken och försöka ha så kul som möjligt, för det här ska bli kul, riktigt kul. Det börjar nu liksom. Och angående 1 timme och 35 minuter så ska det pressas med 15 minuter. Det är bara att ge sig ut och leta på energin. Söndagens eftermiddag och kväll har ägnats åt att förberedda sig på måndag och hösten 2013. En söndag, en vanlig söndag.