Jag vaknade klockan 05,20 och gick upp och rökte och somnade
om strax därefter. måndag morgon, och man får somna om. Med andra ord, det är
semester. Jag kände en njutning i just det faktum att jag kunde somna om en
måndag morgon. På något sätt kunde inte veckan börjat bättre. Då jag väl
vaknade insåg jag att jag faktiskt har semester. ”Fri” är kanske inte ordet som
jag sökte, snarare ordet ”möjligheter” i just den formen, pluralis. Det kändes
plötsligt som det fanns möjligheter. Jag vet inte varför den känslan infann sig
så starkt, än mindre vad det innebär, men ordet kändes rätt.
Sommar har blivit höst och det är mindre än hundra dagar
kvar av året. Det är drygt 180 dagar kvar tills dagen är längre än natten. Och
vid just denna brytpunkt vaknar jag vid nio på morgonen med ett enda ord i
pluralisform snurrandes i huvudet: ”möjligheter.” Vilket skönt uppvaknande.
Efter att ha fixat matlådor gick jag ut och tog en promenad.
Helt otroligt att man kan gå en promenad som är längre än åtta kilometer lång i
shorts i slutet av september. ”Möjligheter?” Jag lovar mig själv att läsa boken
”det fjärde riket” och ”16 rader” två självklara bokval. Det var ett löfte som
jag gav mig själv då jag gick där på min promenad.
Då jag slöt mina ögon och vände mitt ansikte mot solen såg
jag en bild på insidan av mina ögonlock. Det var en bild hämtad ur den första
filmen i serien ”pirates of caribean” slutscenen där Jack Sparrow äntligen fått
sitt skepp. Kapten Jack Sparrow står vid rodret och är mycket nöjd med sin
tillvaro. ”Now bring me that horizon” och det tycker jag sammanfattar allt det
som jag vaknade till denna morgon. En underbar känsla. Kapten Jack Sparrow,
möjligheter, vilja och mål, även om det sistnämnda kan vara aningen oklart i
Kapten Jack Sparrows fall. Men känslan, den inre bilden av Jack sammanfattar inledningen
på denna vecka för mig. Återigen spelas frasen upp som etsat sig fast och blivit ett mantra, kanske en vision "Now bring me that horizon"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar