telefon

Det är något speciellt med de där samtalen. De där som bara " råkar" hamna i dem. Någon ringer, ofta sent en kväll. Det bara blir så och man tror att man ska växla ett par ord. Klockan är 22 då man börjar, och när man lägger på är klockan halv tre på morgonen. Det blir kanske inte så mycket sömn, men däremot ett givande samtal som man går och tänker på hela nästa dag. De där samtalen gillar jag och de är omöjliga att ha då man är upptagen pga att någon annan ska sova med all rätta. Just de där samtalen ser jag som en riktig guldkant. Det har blivit en del sådana samtal genom åren och jag längtar ständigt efter nästa. Telefonen är oumbärlig, så är det bara.