Facebook är inget för en singel utan barn

Vad gör man nu när hösten är på väg. Den är ju onekligen det. Facebook är definitivt ett ställe man bör undvika i största möjlig mån. det är där folk deppar, skryter över sin egna insats på gymmet och visar bilder från den mysiga familjemiddagen som man ska avnjuta, facebook är absolut inte det ställe som man ska välja en fredag om man är singel utan barn. Vad som helst är bättre än just facebook en fredagskväll.

Behovet av andra singlar är livsavgörade. Det är ju så det känns. E annan singel kan alltid svara i telefon då man är ensam en lördagskväll. En annan singel orkar lyssna på ens ganska ytliga liv med ett leverne som man egentligen är för gammal för och enbart en singel kan förstå den förödmjukelse som man ständigt vältrar sig i. Dessa singlar är ens kumpaner, ens medbrottslingar. Man behöver dm mer än något annat. Sök upp dem, håll fast vid dem och släpp aldrig taget om dem föränn nästa relation är ett faktum, då man väl sitter där i en tråkig vardaglig relation med lagom mycket fredagsmys, först då kanske man törs överväga att släppa taget om sina singelväner, men bara kanske.

Denna ständiga kamp mot vikten. En ständigt pågående och utdragen kamp. Man måste vara smal, eller någorlunda smal, åtminstone kunna visa att man försöker vara smal genom att envist hävda att man faktiskt går promenader dagligen och att man då och då packar sig i väg och tränar. Man måste, kämpar man inte mot vikten så är man körd. Samtidigt så måste man ”unna” sig något. Det där man ”Unnar sig” brukar synas ganska omgående på vågen.  Om man nu mot all förmodan lyckades gå ner några ynka kilon under våren så har man naturligtvis lyckats gå upp dessa kilon och mer där till då sommaren är slut. Förbannelse vilar över alla dessa kvällar man spenderat på uteserveringar.

Kommer jag träffa någon och i så fall när? Vad händer om jag träffar någon? Kommer jag lyckas nästa gång? Jag antar att det är frågan som mal i alla singlar med jämna mellanrum, precis som de som är upptagna kämpar med sina tankar. Tankar som ”kommer det hålla, vart är jag och hen på väg? Är hen och jag verkligen rätt?” kanske vi alla undrar vart vi är på väg med våra liv, kanske vi alla undrar då och då om livet har mer att erbjuda? Kanske vi alla funderar på vad vi ska göra med de dagar som väntar oss, de dagar som finns kvar, tankarna vilar nog i de trakterna då och då, antagligen rör sig tankarna i de områdena betydligt oftare än vad de rör sig kring de dagar som redan passerat.