Vad gjorde bögen, konstnären eller hen med gigantiskt ego
1990 på landsbygden? Det fanns en tid före internet och den var inte
nödvändigtvis god. Frågan känns faktiskt rimlig att ställa så här 2013 då
internet finns, vad gjorde man 1990 innan internet fanns? Då man i hemmets
trygga vrå kan vara sig själv och nå vem som helst i världen, man kan lägga ut
sin konst och man kan söka bekräftelse från morgon till kväll. Men då?
Landsbygden 1990. En liten by med drygt 200 hushåll, närmsta stad hyser drygt
15, kanske 20 tusen invånare. svensk landsbygd. Landsting, kommun och stat är
huvudsakliga arbetsgivare och möjligen finns det någon industri. Två
tv-kanaler. Jonas Gardell var inte folklig, inte på riktigt i alla fall, inte
där ute på landsbygden, och det som finns på landsbygden 1990 är på riktigt.
Vad gjorde en bög, en konstnärssjäl och en person med gigantiskt ego och ett
ständigt bekräftelsebehov på landsbygden 1990? Anpassade sig, flydde till
Stockholm eller gick under?
Jag brukar tänka i de banorna då jag surfar runt och rör mig
på sociala medier. Ja tror inte att det blivit fler konstnärssjälar, inte
heller fler homosexuella eller människor med stora egon och bekräftelsebehov. I dag kan de bo kvar i landsbygden, de ka
andas genom internet. Bloggen ger möjlighet att synas, kontaktsiten gör att
även du kan träffa någon av samma kön och finna njutning och kärlek och dina
foton som du lagt ner din själ på kan nu beskådas av hela världen på instagram.
Men vad gjorde dessa människor som var annorlunda 1990. De som nått yngre
medelåldern 1990, de födda på femtiotalet. Vill jag ens tänka på vad de som var
födda på trettiotalet gjorde under femtiotalet. Kanske en människa född 1930
hade samma möjligheter 1970 som en person född 1950 hade 1990. Kanske hade den
som föddes på 30-talet bättre möjligheter än den som föddes på 50-talet?
Jag är säker på att de fann lösningar, små korta stunder på
en kryssning, på en fackkurs, i Stockholm. Konstnärssjälarna kunde i ett
undangömt rum kanske få skapa. Men de fick för guds skull inte tro att de var
något, om omgivningen fick för sig att de trodde att de var något fick de
ganska snart höra att de alltid var så märkvärdiga.
”Bort från det där” bort från oasfalterade grusvägar, mörk
skog och de anpassningsbara. Jag och min generation hann inte ens gå ur
gymnasiet som i praktiken blivit obligatorisk och treårig. Mitt under
gymnaisetiden kom internet och de så kallade fackdatorn. Jonas Gardell hade blivit känd, och han drog
fulla hus då han kuskade land och rike runt. Min generation var redan på väg
bort, vi hade inte hunnit fastna då internet kom och de första gsm-telefonerna.
Det tog bara ett par år så förändrades allt. 1990 fanns inget internet, 1995
började det, och 1996 började datorerna och gsm-telefonerna tränga sig in i
Svenssons vardagsliv.
Jag tror inte för en sekund att människor inte tänkt samma
tankar, eller snarlika tankar sen samhällets födelse. Men vad gjorde de med
det? Vilka möjligheter hade de att få uttrycka sig, möta andra som också tänkte
liknande tankar ute på en landsbygd där byn rymde drygt 200 hushåll och närmsta
stad hade kanske 15 000 invånare och låg två och en halv mil bort. I dag har du
hela världen i din hand genom din mobiltelefon. Du kan plocka fram den ur
fickan då du är ute och går en promenad och stannar upp vid en sten som solen
smeker. Och man tycker det är konstigt att dagens människor leker med sina
mobiltelefoner överallt i tid och otid? Det tycker inte jag är ett dugg konstigt.
Dom får ju en chans att andas, komma bort från det anpassande, det där rummet
där ingen får tro att någon är något, och om man yppar en annorlunda tanke så
anklagas man föraktfullt för att vara märkvärdig. Klart människan tar varje
chans som ges att fly från detta genom chansen som mobiltelefonen ger.
Det är en solig hösteftermiddag. I lekparken strax intill
leker en flicka ensam. Hon måste ha börjat skolan precis. Kanske väntar hon på
någon kompis eller någon förälder. Hon sätter sig på en bänk och kör ner sin
hand i sin jackficka och tar fram en mobiltelefon. Jag blir varm. Hon kommer ha
en möjlighet att slippa anpassa sig. Kanske hon kommer kunna få vara
märkvärdig, vara någon ostört utan att mötas av anklagelser och förakt hon
kanske inte ens behöver flytta för att få vara vem än hon är. Hon som 2022
kommer vara där jag var 1992 och där de som föddes på 30-talet befann sig på
50-talet. Jag undrar vad den där flickan kommer säga om 2012 år 2032.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar