fredag 11 oktober 2013

plöjsel



En volvo boxer med hytt reser sig likt en häst, stegrandes ur plöjseln i regn. Det är som bladen fastnat, hakat upp sig som nålen på en repad vinylskiva. Framhjulen hänger i luften och man ser hur de vridits för att göra en högersväng. Motorn varvar och tillslut ger maskinen upp och nosen faller ner mot åkermark som ännu inte är plöjd.

Du berättar om Göteborg, du pratar om en bro och något som kallas ”läppstiftet” och jag har svårt att fokusera mig på läppstift, broar och Göteborg. ”Göta Älvs bron.” Vi kan dela regnet, för Göteborg dränks i regn, precis som åkern någonstans i sydöstra bergslagen.  Det är tisdag, klockan har passerat sju och mer där till på kvällen och traktorn gör ett nytt försök, plogen höjs och traktorn gör generat den sväng som inte varit genomförbar vid första försöket.

Jag vet inte vad det är som du pratar om. Det är som om du missat sanningen, som om det går att blunda för det gråa i skägget, det via som skimrar på hakan och lyser upp hela nyllet redan efter två dagars utväxt. Det är som om jag skulle hitta ord som slätade över och ursäktade det faktum att det även infunnit sig gråt i hjässan. Det kanske inte är så unga män utrycker sig, antagligen inte unga kvinnor heller, men jag kan inte låtsas. Jag kan kämpa emot genom att låta rakhyveln jobba sig fram genom det tjocka skägget i jakt på de vita stråna, kapa dem så nära min hud att bladen smeker fram blod över ansiktets tunna hud. Jag sväljer, och viskar mjukt ”gullet, jag kan raka bort allt, jag kan raka mig två gånger per dag, men det känns så meningslöst då rynkorna vid ögonvrån blir allt mer iögonfallande för varje dag som går.” Tystnaden som följer vittnar om att vi möts i samförstånd, och jag kommer på mig själv med att le där vid vägkanten där jag står i regn och blåst och ser en volvo boxer med hytt kämpa sig vidare över fälten. Jag hör på hennes andetag att hon också ler ett varmt leende, och jag skulle inte bli förvånad om hon dröjde sig kvar vid bron och läppstiftet ett tag till precis som jag har svårt att lämna traktorn som vänder upp och ner på fältet.


Inga kommentarer: