Mörkret har börjat komma allt tidigare. Solen går ner före 21 på kvällen, och inte ens vid lunch lyckas solen jaga undan skuggorna på det sätt som man blivit van vid under sommarens ljusaste veckor. Jag sitter och funderar på vad man gör till helgen då väderprognoserna visar regn. I sömnen har jag börjat krypa ner under täcket och katterna sover allt närmare mig för att stjäla värme. Ute i trädgården har kärleksörten börjat skifta färg.
Det känns som om jag glömt att hinna handla in för helgen, det känns som det är försent att kasta sig i väg och handla. Veckorna börjar plötsligt bestå av måndagar och fredagar, gränsen mellan vardag och helg blir lite tydligare. Helt plötsligt får jag skapa planer för helgen, det händer inte något av sig självt. Rörelsen i ens bostadsområde avtar.
Jag går runt med ljudboken och jag inser att det är ganska så mycket som behöver fixas. Det är som om man söker ro, som om allt måste finna sin plats. Jag försöker skapa ordning. Och tankarna går åt både ena och andra hållet. Två år går så snabbt, och ändå minns jag hur det som jag bara kunde drömma om för ett år sen plötsligt känns möjligt. Ska jag tvinga mig själv att vänta en endaste dag till i onödan?
Jag känner en så oerhörd längtan efter kameran. Jag känner en längtan efter att frossa i färger och jag vill pröva, se om tanken kan passa in någonstans mellan middagsbordet och fönsterlampor i glas. Allt förändras mellan kaffet på lunchen och vädret i rapports ”19.30-sändning.” det är som om det händer någonting helt plötsligt.
Jag har fått Roxettes ” Milk and toast and honey” och jag kan inte sluta tänka på rött glas, en liten ljuskopp i rött glas. Då roxettes ”A thing about you” var allt så annorlunda. Ändå får jag alltid välbehagliga rysningar av just dessa två roxettelåtar. Sensommaren, då sensommaren är som bäst. Det finns något magiskt i sensommaren, ett vemod som blandas efter en längtan, en ro och lite sömnighet. Allt blandas som till en njutning som jag inte får nog av, åtminstone inte förrän vi når november, det är långt kvar till november. Roxettlåtarna sätter verkligen tonen. Så är det bara.
Foto SEC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar