lördag 9 augusti 2014

Bara namnet förändrade stämningen i rummet

Om jag förstått det rätt så är det i dag 40 år sen Nixon avgick. ”Nixon” var inte ett helt ovanligt namn på hästar och hundar under den tiden som jag växte upp. Det var väldigt vanligt hos en viss familj som var aktiva centerpartister. Jag har alltid haft lite svårt att se vad det var som de beundrade hos Nixon. Men med åren har kanske jag och fler med mig omvärderat Nixons insatts. Eller snarare funderat på att omvärdera Nixons insats. Vad var det egentligen som fanns på de där banden som gjorde att han hellre avgick än att låta dem nå ut till allmänheten. Nixon var ju mitt uppe i sin andra och sista mandatperiod som president.  

Det har i dag gått 20 år sen Nixon avled. Och vad som hände den där dagen för 40 år sen som fick honom att avgå vet vi väl inte riktigt. Fast naiv som jag är så har jag aldrig slutat hoppas på att sanningen ska komma fram en vacker dag. Kanske sanningen om Kennedy-mordet ändå finns där. För det är väl ändå vad vi alla tror ska vara en av de huvudsakliga orsakerna till att Nixon aldrig lämnade ifrån sig sina band.

Namnet ”Nixon” följde mig genom hela min uppväxt. Vid stallet kunde man höra en av tjejerna tala till sin häst som bar namnet ”Nixon” och hon brukade avsluta sina förmaningar till hästen med frasen ”tricky Dick.” Nixon var presidenten som jag aldrig hann uppleva men som alla pratade om under hela min uppväxt. Han var en vålnad. Det räckte med bara namnet ”Nixon” för att en spänning som man nästan kunde ta på skulle uppstå i rummet. Länge kändes det som att ämnet ”Nixon” var ett ämne som man inte fick prata om då barn var i närheten. Men ibland funderar jag på om det egentligen handlade om att ”tricky Dick” var så känsligt att det delade befolkningen i två läger. De som såg Nixon som en förebild och de som såg honom som ett avskräckande exempel. För mig är det naturligtvis omöjligt att ha en klar uppfattning om det, jag var som sagt var inte ens född då ”Tricky Dick” härjade.

Jag har nått den yngre medelåldern och jag har ännu inte förstått det, vad var grejen med Nixon. Varför blev det så spänt i rummet så fort hans namn nämndes. Bönderna nämnde hans namn då de tog ett bloss lutandes mot traktorns däck. Gummorna nämnde hans namn då de kokade kaffe. Och jag vill betona att gummorna kokade kaffe, de bryggde det inte. Kaffebryggare tror jag faktiskt inte att de ägde.  I vissa sagor kan det finnas en skurk som är så hemsk att man helst inte ens bör uttala skurkens namn. Jag vill minnas att så är fallet med Harry Potter, Narnia och även Mio min Mio men jag kan minnas fel. Så var det med Nixon, man skulle helst inte nämna hans namn.

Jag förstår att vi aldrig kommer få reda på vad om fanns på de där banden. Jag vet inte ens vad folk trodde skulle finnas på bandet, vad hoppades man på skulle finnas på banden, vad fruktade man skulle finnas på banden. Varför döpte en del sina husdjur efter Nixon, och varför blev det så konstig stämning då varje gång som hans namn nämndes. ”Tricky Dick” är skuggan man aldrig kunnat undfly från gungstolen som stått i ett hörn på andra våningen. Nixon är begreppet jag inte undkommer utan att jag förstått innebörden av begreppet ”Nixon.”

""People have got to know whether or not their President is a crook. Well, I'm not a crook. I've earned everything I've got.”"

Lördagen 17 november 1973. 


Foto  SEC 

Inga kommentarer: