Det kändes inte så nytt

Det kändes inte så nytt. Det fanns just inget nytt över det hela. Jag visste att det var en dålig repris av hela mitt liv. Jag kunde alla repliker innan och utan, och jag var säkrare på vad som skulle sägas vid nästa tillfälle, jag var dock inte lika säker på att jag mindes hennes efternamn. Det var inte relevant, det var de där tankarna som det handlade om och de där ögonen. Ett efternamn var helt enkelt inte något som jag hade för vana att lägga på minnet. Hon var ett mysterium, precis som alla andra kvinnor, precis på samma sätt som Itunes är och förblir obegripligt. Det kändes inte nytt, det kändes gammalt och invant och jag funderade på om jag skulle komma på något nytt att säga eller om jag skulle använda mina standardfraser.