Det var en av de kyligaste morgnar jag upplevt på länge. Morgonljus mötte fuktig grönska och spindelväv. Åtminstone en av de fyra solrosorna har en chans att hinna blomma innan det är försent, innan frost och mörker tar över. Kärleksörten har börjat få en tydlig färg och medan kaffebryggaren börjat leverera har hunnit få igång den första tvättmaskinen.
Jag tackar gudarna för den nya tekniken som gör det möjligt för mig att gå tillbaka i tiden via sms och mail och komma underfund med vad jag lovat att göra, vilka platser jag ska infinna mig på och när.
Ibland infinner sig möjligheten att önska sig något. Ekonomin eller vardagens schema eller situationen i sig skapar de där möjligheterna. När man väl blir medveten om möjligheten kommer tankarna. Det känns lite förbjudet att bara få önska sig. "Önskningar behöver ju inte uppfyllas" påminner man sig själv om, mest för att våga fortsätta tankebanorna och för att inte skapa falska förhoppningar. Men sen kommer man till själva önskandet. Det visar sig att det är inte så lätt att komma på vad man ska önska sig. Man vill inte slösa bort sin möjlighet att uppfylla en önskning eller två på vad som helst. Ändå har jag inte en enda självklar önskning. Jag fundera på vad jag önskar mig medan jag står och hänger tvätt.
Jag gick igenom det vanliga, det som jag brukade satsa på. Men det kändes ändå inte rätt, det kändes mer som om de önskningarna var invanda och lättillgängliga, men de skimrade inte så som önskningar brukar göra. Sen mindes jag, sen såg jag generalplanen framför mig. Det räckte med ett ögonkast mot den gröna lljuslyktan i glas. Det är ju symbolen för drömmarnat just nu. En dröm som gick från glas till påslakan efter några timmar i olika butikskedjor.
Foto SEC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar